I helgen har vi varit på landet. Och vilken fantastisk lördag det var. Vi fixade en del på förmiddagen vilket gjorde att vi hade tid att sitta och bara njuta i solen på eftermiddagen. Det var till och med så varmt att man var tvungen att röra på sig ibland, och nästan så att jag tog fram parasollet. Men jag ville verkligen inte det utan tänkte att det gäller att passas på. Man vet aldrig när det blir sol nästa gång. I sommar har vi så sakteligen påbörjat renovering av min farmors hus på landet, som numera är det hus vi kommer att bo i. Min man har varit duktig och målat hela huset och bytt knutbrädor och alla brädor runt fönstren som var i stort behov av det. Jag ägnade mig åt lite mindre projekt. I huset fanns det stolar och ett bord som är riktigt bra med flera utdragsskivor. I ett försök att fräscha till dom lite satte jag igång att måla dom. Så här såg stolarna ut innan. Dynorna fortfarande ganska ok, men slitna i träet.

Så här fina blev dom när jag var klar med målningen. Jeansdynor köpte jag på REA på hemtex. Det fick sätta prägeln på hur jag kommer att tänka inredningsmässigt i köket. Vitt och blått/jeans. Tror det kan blir väldigt fräscht.

Så nu kommer jag även skriva från och till om hur renoveringen fortlöper. Idag är huset helt i träpanel vilket får oss att tycka att det är lite för mycket bastukänsla. Så tanken är att vi sakta ska ta oss igenom rum för rum och göra det ljusare.

Tyvärr har jag lite problem med uppladdning av nya bilder till bloggen. För varje bild jag laddar upp slutar nätverkskortet fungera och jag får fixa med kontakten till routern. Annars fungerar datorn perfekt. Händer bara vid uppladdning av bilder. Någon som har förslag på vad det kan vara för fel? För när jag inte får in bilder tycker jag att det är tråkigt att skriva. 

Äntligen fick jag till så jag kunde fotografera med färdiga Dominokofta. Den har varit klar i nästan 14 dagar och jag älskar att använda den. Perfekt i storlek och perfekt i tjocklek. Jag gissar att jag så småningom kommer att sticka fler koftor i Fabel. Fabel är ju även mitt favoritgarn när det gäller att sticka sockor. Men så här blev den här iallafall.

I sommar har min svägerska läst boken Tomtebobarnen nästan varje dag för deras yngsta dotter. Som vanligt vill ju barn höra sagorna om och om igen. Så vilket sammanträffande när jag tittade i Mönsterarkivet och hittade en bild på Tomteboflickan. Det är Våga skapa som har haft en virk-along med det mönstret. Så jag måste ju självklart virka en liten flicka och några svampar. Svampmönstren kommer från Järbo och Craft & Chocolate. Kul med lite virkning igen. Har inte virkat någonting i sommar.

Stickar gör jag och virkar gör jag. Men jag bloggar inte och jag fotar inte. Utan foton tycker inte jag att det är så kul att skriva. Usch så tråkig jag är och vad tråkig min blogg blir. Men vad har hänt de senaste två veckorna då när det varit tyst här.

Barnen går i skolan och med det kommer det föräldrarmöten och läxläsning. Eftersom lilla E nu går i 4:an har det blivit lite mer läxor där. Och storasyster S som går i 7:an känner man också allvaret. Men tjejerna tar sitt ansvar och är superduktiga och planerar. Får se hur länge det håller i sig.

Jag har också försökt komma igång ordentligt med träningen. Jag är så peppad att få tillbaka träningsrutinerna som under sommaren var sisådär. Men det känns som att jag kommer få till ganska bra variation på träningen. Det blir gärna spinning och försöker få in mer styrkepass. Gillar CrossTraining och ska försöka ha minst ett pass i veckan. Sen kör jag ett pass BodyBalance i veckan. Inte riktigt min typ av träning men jag känner att kroppen mår otroligt bra med lugnare träning som mjukar upp mina stela leder. På torsdag ska jag prova ett nytt pass, FightCircuit. Ett pass som ska vara stationer med styrka, balans, spänst mm. Känns spännande. Utöver detta hinner jag inte med så mycket.

Min Dominokofta är färdig. Ska bara försöka ta några bra kort på den. Virkar en sagofigur gör jag också just nu och stickar sockor på pendeltåget.

Idag var det dags att flytta hem från landet. Efter nästan 6 veckor. Bodde på landet och pendlade till jobbet när de andra var lediga. Känns alltid väldigt vemodigt när man packar ihop sommaren på landet. Började småplocka på förmiddagen för att kunna njuta av sista dagen på eftermiddagen. Men en sån här dag innfinner sig aldrig lugnet. Har liksom inte ro att sitta ner. Man plockar och plockar och när man plockat klart finns ändå en oro eftersom man vet att det ska åkas hem. Så efter fikat valde vi att åka hem. Och även om man inte vill så är det ganska skönt att komma hem. Att allt blir "som vanligt". Eftersom vi kom hem lite tidigare än beräknat har vi redan hunnit packa upp allt. Alla lakan tvättade (hittade ledig tid i tvättstugan, perfekt). Farit runt med dammtrasan och försökt jaga bort de värsta dammråttorna. Väldigt många har fått fritt spelrum de här veckorna.

Nu ska jag strax luta mig tillbaka i soffan och sticka. Jag som trodde att min Dominokofta skulle bli färdig på semestern, men så blev det inte. Jag har en ärm och ärmkullen på en ärm kvar. Men  om jag har den sista ärmen som pendeltågsstickning så ska den nog vara klar snart. Igår satt jag och sydde ihop axlarna och fäste alla trådar på det stora stycket. Den gjorde sig riktigt bra som väst också.

Igår åkte vi till Kolmården. Något som jag lovat barnen sen förra sommaren, men inte kommit iväg. Jag är nämligen allergiskt mot turistfällor mitt i sommaren där man får köa till allt och trängas bland folk. Jag trivs bäst i mitt hus på landet. Men nu påminde döttrarna oss. Och jag tänkte att nu kanske det är lite mindre folk. Och vi fick en kanondag! Alldeles lagom med folk. Vi kom fram precis överallt. Kunde stå så länge vi ville vid alla djur. Vi såg alla olika shower utan att stå i kö. Kunde åka Delfinexpressen så många gånger vi ville. Även nya Safari åkte vi två gånger. Som längst stod vi 5 minuter i kö.

Här är mina fina tjejer

Vi tittade på Rovfågelsshowen. Jag blev så fascinerad av dessa djur. Riktigt häftigt. Kan man skola om sig när man är dryga 40 och börja jobba här istället?

Nya linbanan över Safari var nog det bästa. Vi passade på att åka två gånger eftersom det inte var några köer. Och man kom verkligen djuren nära och kunde se hur dom lekte och vilade. De enda djuren jag saknade här var faktiskt vargen. Ett djur som jag annars är oerhört imponerad av.  Men när man tittar på korten kan man tro att man stod väldigt nära.

Delfinshowen var också fin, men det var nästan roligare att gå in i Lagunen efteråt där delfinerna fick mat och sen simmade runt fritt utan att tränarna var där. Min Sara hade nog kunnat sitta där resten av dagen.

Efter 8 timmar åkte en trött men väldigt nöjd familj hem. Det var verkligen helt perfekt att åka den här tiden på sommaren.  

I våras lånade jag boken Välkommen till Virkligheten. I den fanns det massa roliga saker att virka. Bla en husvagn som jag fick för mig att göra till våra kompisar som har husvagn. Tyckte dom behövde en husvagsnmaskot. Sen gjorde jag en bil till också, men den blev lite mer fantasifull. Husvagnen gjorde jag klart ganska tidigit i våras men sen tröttnade jag med bilen. Men nu blev vi plötsligt bjudna på sommarmiddag och då måste ju ekipaget bli klart. Fick virka klart bilen i faslig fart i bilen på väg dit. Men den blev färdig! och ganska söt.

Idag har min älskade farmor och barnens farmor Gundel lämnat oss. Hon blev 92 år. Här är en bild tagen för några år sen. En av de första vi tog när vi köpte ny digitalkamera. Och det är så här jag vill minnas henne. På sommaren, brunbränd och på landet.

Hon har levt ett aktivt liv och varit pigg i stort sett in i det sista. Hälsade på henne senast i lördags. Trots att hon amputerat sin ena ben bara några dagar innan var hon positiv och vi pratade om många glada minnen. Vi har förmånen att bo i hennes hus på landet nu i sommar då hon inte haft möjligheten att vara här och jag passade på att fråga lite om hur hennes älskade luktärtor som växer utmed huset ska skötas. Jag har ingen erfarenhet av blommor och behövde hjälp. Det känns lite tugnt idag och "guds änglar gråter" utanför fönstret. Jag har tänt ett ljus och försöker tänka positiva tankar. Hon får nu efter att levt många år ensam träffa sin älskade make. Det är iallafall så jag försöker tänka idag. Dessutom slipper hon ha mera ont och jag vet att hon själv sa att hon var klar med att leva.  Så här fina var hennes luktärtor tidigare i somras.