Nu har jag äntligen varit och köpt garn och kommit igång med en födelsedagspresent. Barnens minsta kusin har fyllt 1 år och jag kom inte på någon present och var inte ute i tid nog, så jag fick kommat med ett "presentkort" om att det kommer en kofta lite senare. Turligt nog är hon bortrest till i början på mars vilket gör att jag hoppas vara klar med koftan till dess. Som vanligt tycker jag det är riktigt roligt att sticka i Fabel. Var dock lite fundersam ett tag på mönstret innan jag förstod hur det skulle bli. Nu tror jag den blir jättefin. Stickar efter mönster från Drops.

Varför blir det så att när man inte stickat på ett tag så har man idétorka, men när man väl tar tag i stickorna igen så hopar sit idéerna och man önskar att det gick fortare att sticka allt man vill göra?

Kom på att även storasyster till lillkusien fyller år under deras långresa, hinner jag sticka/virka något till henne också? Skulle vara kul.

En fördel med att vara sjuk att man hinner göra lite på handarbetssidan. Förra veckan var hela familjen hemma i feber och elak hosta. Bestämde mig för att inte ens försöka jobba hemma utan nu ville jag bara bli frisk. När jag var så pigg att jag orkade sitta upp i soffan orkade jag börja virka o sticka igen.

Före julhelgen fick jag en beställning på några söta virkade "figurer". Beställaren hade inga speciella önskemål utan det skulle vara till dottern och beställaren sa - Du har så bra smak så gör något som är kul. Så det var bara att hitta på något. Ibland är det kul men ibland skapar det lite ångest och det vore skönt med tydlig beställning. Men det blev iallafall en liten grupp på 3 figurer och 1 tårta.

Alla figurerna och tårtan är virkade ur Virka amigurumi: söta små glädjespridare av Mia Bengtsson. Sköldpaddan är en favorit som jag virkat många många av och gett bort. Den blir ofta väldigt populär hos mottagaren.

Helgen som var tillbringades i Östergötland. Lillasyster E skulle spela handboll i Finspång. Aleceum cup. Från början var tanken att hon skulle åka själv med laget. Maken är tränare och brukar alltid vara med på alla matcher och cuper, men den här gången var det andra tränare i laget som skulle ta cupen. Men ju närmare helgen vi kom desto mer sugna blev vi att hänga med och vara supporter. Till och med storasyster S ville åka. Så i lördags drog vi iväg. Först lämnade vi lillasyster så hon kunde åka med laget. Sen drog vi till Norrköping för en lång fika med en gammal kompis. På eftermiddagen drog matcherna igång. Två matcher, två vinster. Härligt. Vi bestämde oss för att stanna kvar till nästa dag och bokade hotell. På kvällen blev det en fin promenad i Norrköping och god mat. Det var mycket fint ljuspyntat i Norrköping. Dels en kristallkrona under en bro, svårt att få fin på bild.

Dag två spelades också två matcher och det blev två vinster. Härliga tjejer! Efter det blev det ytterligare fikaträff med en annan kompis som har fritidshus i Rejmyre. Efter lite funderingar valde vi sen att åka hem trots att det var finalspel dag 3. Tur var det för hem kom en slagen familj. Febriga och hostiga. Och det är vi fortfarande. Hela familjen ligger hemma och är dåliga. Det är så trist.

Men det är bra med såna här utflykter. Det blir bra med sticktid i bilen. Ett par mönstersockor som jag började på under en långhelg i Härjedalen i höstas blev klara. Grått o rosa. Kanske lite för lite nyansskillnad. Men kul som vanligt att sticka mönstersockor i Karisma. Mönstret är från Drops. Nu stickar jag vidare på min kofta i Fabel. Men ska försöka ta mig iväg och köpa garn. Lovade en kofta i 1-årspresent åt vår kusin. Hon fyllde 1 år på nyårsdagen och befinner sig nu i Thailand i 6 veckor. Tänkte att koftan ska vara klar när de kommer hem.

Handbollshelgen slutade tyvärr för lillasyster E efter kvartsfinalen på måndagen. Där mötte dom det lag som sen gick och vann hela cupen. En kul helg för hela laget.

På samma tema som förra inspirationen älskar jag varje år den här tröjan. Från filmen The Holiday.

Den är ju bara så fin, och dessutom finns ju mönstret att köpa. Här på Ravelry kan man gotta runt och titta. Men nu vet jag att vi pratar den tjockleken som jag ibland tycker är för tjock. Men jag kommer ha svårt att låta bli. Den här typen av tröjor blir liksom aldrig omoderna. Och flätor av alla de slag är ju så snyggt och dessutom roliga att sticka.

Sakta sakta känner jag hur sticklusten återkommer. Har tagit fram min stickning flera kvällar i rad. Börjar titta på mönster och vill starta något nytt. Ska bara göra klart det som är påbörjat först. Men det är svårt. När lusten legat nere ett tag är det inte direkt det man håller på med som känns roligast. Särskilt inte koftan i rätstickning. Fast den är bra som pendeltågsstickning. Enkelt utan att tänka så mycket. Man vill börja nytt. Som många andra blev jag inspirerad av tröjan som Johanna Ojala hade på sig i Vinterstudion i helgen.

På Online Stickcafé var det en lång tråd och till slut hade någon vänlig själ hittat vilket mönster det var.

Perfekt! Nu är det utskrivet och bara väntar på att jag ska köpa garn. Men vilkekt garn ska jag välja? Risken är at jag tycker det är lite tjockt garn. Karisma kom upp som ett alternativ till bomullsgarnet som är använt i mönstret. Jag är inget fan av bomullsgarn och gillar ullgarn men jag har stickt en kofta tidigare i Karisma och den blev något för tjock för att jag ska använda den. Även den hade flätmönster. Så kanske får jag söka vidare efter en flätstickad kofta i tunnare garn. Eller var det Alaska jag stickade i?  Jag det tåls att tänka på. Men sugen blir jag.

Tog på mig en liten virkbeställning också före jul. Ska bara vara några små amigurumi-figurer. En är klar och har börjat på nästa. Tog mörkbrunt garn och inser att det behövs mycket ljus numera för att se ordentligt. Har det med årstiden eller ålderna att göra?

Idag är det iallafall fredag och i helgen blir det troligen handbollsturnering med lillasyster E. Tyvärr har hon hostat precis hela julledigheten så jag vet inte hur det är med orken. Men frågar man henne finns det bara ett svar. Jag orkar!

Nyårsafton har tradtionsenligt firats med goda grannar. För 10:e året träffas vi och firar in nytt år. Varannan gång hemma hos oss och vartanna gång hemma hos grannarna. Väldigt skönt när det är så nära på natten när man ska hem.

I år var det vår tur att stå för middagen. Som vanligt tror man sig ha gott om tid att få ordning på lägenheten, maten och dukningen. Men man står in i det sista och fixar. Dukningen blev svart/vit/silver.

Menyn bestod av Rösti med tillbehör, Rostbiff som fått stekas långsamt i ugn med potatisgratäng och goda såser, Ost och hembakat bröd och till sist chokladfondue. Men efterrätten fick vi ta efter tolvslaget då vi inte hann innan.

Nu blickar vi framåt och har alla möjligheter framför oss.